Teal #2 – Att leva inifrån och ut

”De mest intressanta genombrotten på 2000-talet kommer inte att ske till följd av teknologi, utan till följd av en vidgad föreställning om vad det innebär att vara människa” John Naisbitt

Teal handlar om mer än en organisationsform. Det handlar om att våga vara sig själv som människa fullt ut. Att förstå sina beteenden, förstå att vi alla har styrkor och svagheter, känna igen sin motivation när man hittar den och framförallt – att drivas av tillit istället för av rädsla. Frederic Laloux ägnar i boken Reinventing Organizations ett helt avsnitt åt att bara förklara hur han ser på människor, egot, livet, närvaro och motivation. Han menar att det är grunden till att förstå teal som evolution.

Att leva i tillit och att hantera motgångar

Laloux menar att om vi inte tillåter oss att vara rädda, då måste vi lära oss att lita på livets överflöd. Alla visdomstraditioner visar på detta; att vi kan välja att leva i rädsla och brist eller i tillit och överflöd. Det är vårt val hur vi väljer att se på vår verklighet. I teal och den turkosa organisationsmodell som växer fram efter den gröna modellen (här kan ni läsa om det) tränar vi oss på detta och minskar vårt behov av kontroll över andra människor och händelser. Vi väljer också att tro att om något oväntat inträffar eller om vi gör ett misstag så kommer det att bli bra i slutändan, och om det inte blir det så har livet givit oss en möjlighet att växa.

Många av oss lägger mycket energi i livet på att tycka att vi inte är tillräckliga, att vi inte duger, att vi har för många svagheter och att försöka övervinna detta. Det som händer då är att vi kommer längre och längre ifrån det som egentligen är våra styrkor, det som finns inom oss. Om vi istället väljer att se livet som en pågående resa fram till vår sanna natur är det lättare att se att alla gupp och stormar man stöter på längs vägen är en del av vägen till att upptäcka alla delar av sig själv.

Utan misslyckanden och oväntade hinder lär vi oss inte att göra den typen av anpassningar som leder oss på rätt väg. Då kan vi trampa på i blindo och leva i tron om att allt är bra fram tills att det en dag rasar. Utmattningssyndrom skulle kunna vara en sån sak – att vi inte gjort tillräckligt med anpassningar längs vägen för vår egen skull – utan trampat på med ett leende för andras skull. Om vi istället lär oss att göra små justeringar när vi känner att något känns fel så kommer vi aldrig så långt av banan och fallen blir inte lika höga. En ständig process i livet – att lära känna sig själv.

Den inre kompassen i teal

När vi låter vårt ego härja fritt så drivs vi att fatta beslut grundade på faktorer utanför oss själva – vad andra ska tycka och vilka resultat som går att uppnå. I det gula perspektivet handlar det då främst om anpassning till samhällets normer och i det orangea är det effektivitet och framgång som är måttstockarna. I det gröna perspektivet är det utifrån samhörighet och harmoni. I teal handlar det om att blicka inåt istället; verkar detta beslut korrekt? Är jag uppriktig mot mig själv?

Därför kan vi i teal fatta beslut bortom egot, utan att ha vägt alla eventuella risker mot varandra och uttänkta scenarion. Istället grundar vi besluten på våra innersta övertygelser. Vi kommer över tid utveckla en bättre intuition för vad som känns rätt och därmed lära oss att använda vår inre kompass mer och mer. Att dessa beslut sedan kan leda till framgång och välstånd är självklart, men det är inte det som är det primära. Det primära är att vara sann mot sig själv.

Den rationellt styrda hjärnhalvan och den känslomässigt styrda hjärnhalvan

I orangea organisationer är det rationalitet som råder. Vår naturliga känsla till instinkt och intuition avfärdas som ogenomtänkt och irrationell, och förkastas till förmån för analys och logik. Ironiskt nog leder denna böjelse till att orangea organisationer tappar förmågan att se verkligheten klart. För när vi samlar in överflöd av information och fakta för att fatta komplexa beslut så gör hjärnan en omedveten bias och samlar information som stödjer den världsbild vårt ego har projicerat och fäst sig vid.

Teal-orienterade organisationer är mindre fästa vid exakta resultat och kan därmed enklare acceptera att verkligheten ibland kan te sig ganska otrevlig. Rationellt tänkande kan därför i teal-organsiationer underbyggas av mer korrekt data – man är helt enkelt inte rädd att resultatet ska utebli för man hade inget exakt resultat i åtanke. Anpassningar sker hela tiden längs vägen om vi stakar ut riktningen vi vill gå.

Orangea organisationers överdrivna rationalitet är vaksamma mot känslor eftersom det skulle kunna inkräkta på människors förmåga att fatta rationella, logiska och välanalyserade beslut. De gröna organisationerna, å andra sidan, går mer åt ytterligheterna åt andra hållet och tillbakavisar den logiska vänstra hjärnhalvans lösningar till förmån för den högra hjärnhalvans känsla som grund för beslut. Det finns mycket att hämta i känslor om vi lär oss att förstå vad de betyder: Varför är jag arg, rädd, äregirig, eller ledsen? Vad säger det om situationen eller om mig?

Även i intuitionen finns visdom att hämta eftersom vår intuition är vår ackumulerade kunskap samlad i en sekundsnabb känsla. Den rymmer både det medvetna och det omedvetna och det är därför just intuition är så bra att träna upp sig i att lyssna till. Där finns information vi annars har svårt att hämta ur hjärnans båda sidor. Vårt rationella tänkande kan helt enkelt inte nå så långt eftersom det är för komplext. Ju mer vi tränar oss i att lyssna till och handla efter vår intuition, desto fler intuitiva svar kommer att komma upp till ytan.

När man tar hänsyn till både det rationella och det känslomässiga så kan teal-organisationer lämna en svartvit världsbild bakom sig, för att istället öppna upp för ett holistiskt vetande.

Vad detta betyder för teal-organisationer

Många av osundheterna som organisationer dras med kan hänföras till beteenden hos rädda egon: intriger, byråkratiska regler och processer, ändlösa möten, överanalysering, informationsöverflöd, önsketänkande, problemförnekelse, maktkamper mm. I teal-organisationer, som är mindre egodrivna, finns hopp om att kunna lägga dessa osundheter bakom oss. Många av dessa organisationer kommer att sträva efter äkthet och syfte, och människor som jobbar för att leva inifrån kommer att söka sig till andra människor som gör samma sak – och där skapas grunden till teal.

Att jobba styrt från sitt inre kan låta flummigt och andligt och kanske en smula för spirituellt för vissa, målet är väl ändå lönsamhet frustar några. Men sanningen är att många av de organisationer som jobbar övervägande enligt teal är både lönsamma och framgångsrika. Det är inget hokus pokus, det är bara människor som vill göra saker i linje med sin inre röst och kall.

Hur vi jobbat för att implementera detta kommer vi att berätta mer om framåt. Vi tror inte att detta nödvändigtvis alltid är bättre än något annat, det handlar inte om det, vi vill bara visa att det finns andra sätt att arbeta på. Man behöver inte spendera 6 av sina 8 timmar på jobbet i möten, man måste inte ens nödvändigtvis ha en roll på jobbet. Det finns andra sätt att göra det på.

Här hittar du del tre i serien. 

By | 2019-07-29T14:29:50+00:00 september 6th, 2018|Uncategorized|0 Comments

About the Author:

Leave A Comment

15 − tre =